Någon sa till mig att jag behöver min blogg. För att få ur mig det som annars inte kommer ut. Det som leder till irritation. Det kan ligga något i det men jag känner mig så jävla negativ när jag gör det. Eller är det rädlsa för att andra kan uppleva mig negativ? Det är väl det. Men det blir liksom som min kräkhink. Det är så skönt att bara skriva av sig ibland. Men jag är inte specillet arg av mig. Det vet de som känner mig. Tydligen är jag rätt trevlig och positv ;) Nä men se på fan. Älskar att driva med mig själv, bjuda på sig själv är bland det viktigaste.

 

 

Det är sakerna du gör som spelar roll. Inte sakerna du säger. 

Nu spyr jag på människor som tror att färg och leksaker är något som tillhör deras barns kön. Nej barn gillar inte per automatik rosa eller blått. Tror du det så har du seriösa problem. Sen att du väljer att pracka på ditt barn den skit du tycker passar är upp till dig. Får jag höra ett till ännu dummare påstående att barnens sexualitet kommer påverkas beroende på vilka leksaker och färger de väljer så vet jag inte var jag tar vägen! Sen om någon vill vara så jävla pantad och tro att döda ting kan skapa en sexuallitet så är det nog mest synd om dom va? . Det är bara jävligt tragiskt att tänka på att den personen ska fostra ett barn... 

 

 

Med mitt skrivande. Idag är solen framme. Älska. Måste nog unna mig en glass ( Sen att jag har ätit glass 4 dagar den här veckan är ju en annan sak ;) ) Vill ut o hitta på något men jag borde städa lite. Men jag hoppar nog det. Städningen försvinner inte men det kan solen göra. 

 

Vägrar vara en i mängden.