För över ett år sedan så hände något fruktansvärt med min mini me. Han satte en godis i halsen och fick ingen luft. Jag har aldrig någonsin varit så jävla rädd i hela mitt liv. Känslan var det absolut vidrigaste jag känt. Det gick ju som sagt bra och jag har aldrig varit med om att en ambulans har varit så snabb. Godisen åkte ner i magen precis i samma stund ambulanspersonalen var på väg mot oss. Allt gick bra. Men detta har gjort att jag är livrädd för att Samuel eller någon annan liten ska få något i halsen.

Idag skedde en annan sak inte alls på samma sätt men när en annan liten mini satt i halsen och började kvälja lite så kände jag hur paniken kom tillbaka. I hans fall var han väldigt slemmig och han spydde och allt blev bra på två snabba. Det var inte ens i närheten av att det skulle handla om att han inte alls skulle kunna andas men ändå så stelnar jag och mår sjukt dåligt.

Det har satt starka spår i min mini med. Han var med och när han såg detta så sa han att han blev rädd. Inte speciellt konstigt då han minns när han själv satt i halsen som om det det var igår.