Upp ur svackan

Shit alltså nu får de vara bra med att vara nere. Ja vad beror det på då? Jo jävligt ytliga saker. Jag är inte mer än människa. Jävligt självkristisk tyvärr. Jag hittar ofta fel på mig och jag har väldigt svårt att acceptera mig själv för den jag är. Eller framförallt hur jag ser ut. Igår var en dag då jag inte var nöjd med något alls hos mig själv, Varken mitt utseende eller min personlighet. Då är det hårt. Idag är det lite bättre och nu får det bara gå åt det positiva hållet. För det har jag bestämt!

 

Man måste kunna vara svag för att kunna vara stark. Förr levde jag stenhårt efter uttrycket "ensam är stark" Till viss del tycker jag fortfarande det men jag vet att det inte är så... Men jag har så svårt att dela med mig av mina känslor. Det är inte ofta jag säger hur jag faktiskt mår om jag mår dåligt. Jag ler och låtsas att allt är som vanligt. För jag ska ju inte besvära någon annan med mina känslor. Inte lägga över det på andra. Inte vara en börda. Inte vara ett problem. Det gör även att jag ibland har svårt att visa hur mycket jag faktiskt tycker om personer i min omgivning. Lite rädd för att visa mina känslor.

 

Det är väl det som gör att jag hamnar i en svacka någon gång ibland. Att jag håller allt inom mig och till slut rinner det över. Ska bli bättre att dela med mig av hur jag mår. Då blir det nog bättre ;)

 

Bild tagen innan en jävligt kul kväll ;) Dags snart igen tycker jag! Tänk om man kunde få ihop alla söta jag vill träffa. Får nog bli party här då ;) Då blir grannarna glada. Var fan ska jag göra av familjen då....Haha...Låter illa men inte sååååååå menat.

 

Bara genom att skriva det här så mår jag ännu bättre. Puss ;)

 

jag finns alltid för dig hjärtat mitt oavsett tid!! älskar dig<3 puss

Vilka fina ord berörande ord vet precis hur det är och känns. Man kan inte alltid vara på topp men när svackorna kommer känns det otroligt jobbigt och tungt. Hoppas det bättre blir.

Kram Micke.

Du ska aldrig vara rädd för att visa dina känslor om hur du egentligen mår, och du är verkligen ingen börda för andra om du skulle berätta! det är en självklarhet att prata med någon när man inte mår bra, och det är jätteviktigt! Och jag finns alltid, och jag vet att resten av familjen också finns, även fast vi kanske inte alltid nämner det! Så nästa gång istället för att bara le och låtsas som att allt e som vanligt, ta ett djupt andetag och försök att berätta, jag lovar att det skulle lätta på trycket efteråt! älskar dig storasyster, du är bäst! och du klarar allt, puss