Hur tänker man då?!
Människor är intressanta.Jag har vissa saker jag inte förstår bara. "man får se till de positiva fina sidorna" Hör man inte hur det låter? Då kan man ju hitta gott i nästan alla, smart där. Alla är olika men jag som person skulle aldrig någonsin vara tillsammans med någon där våra grundläggande värderingar skulle skilja för mycket. Säg som synen på barn och barnuppfostran. Jag skulle aldrig vara ihop med någon som inte delade min syn. Självklart kan man inte ha 100% lika syn men jag tror ni fattar. Samma sak på människosyn och så vidare. Alltså alla viktiga frågor. Är det någon som kan förklara för mig hur man tänker? Eller när man tror att man äger den andra människan, nu kan det ju låta som att jag är så eftersom man måste "vara/tycka" som mig. Men det är absolut inte så jag menar. Jag skulle aldrig tvinga någon att ändra åsikt. Är det en stor grundläggande fråga som är viktig för mig så betyder det att jag redan har frågat om den människans ståndpunkt och om den skiljer sig för mycket från min så avslutas relationen.
Det kanske låter hårt men nu pratar vi om väldigt viktiga saker. Till exempel om vi tar barn igen. Jag skulle aldrig använda mig av skrämseltaktik för att få som jag vill. Ex säga till mitt barn om det inte lyssna på mig så kommer det ett monster och tar dom. JOOO det finns såna som säger så... Däremot kan jag utan problem säga till honom att man ska kolla sig över vägen och sköta sig i trafiken annars kan man bli på körd eller överkörd och att man faktiskt kan dö. Sen är det inte så ytligt utan vi har långa samtal och jag svarar på allt han undrar över.
Jag anser också att man ska låta barn prata och fråga, argumentera för sin sak. Det finns inget värre än att höra "lyssna på mig för jag är vuxen". Eller som man ofta hör "tyst på dig".Barn är människor och inga jävla ägodelar. Eller ännu värre de som använder sig av sina barn för att få som de vill. Usch! Barn är inga vapen heller. Såna saker skulle jag alltså avsluta en relation för. Nu frågade jag ju givetvis om min sambos värderingar långt innan vi skaffade barn och därför vet jag att oavsett vad som skulle hända så är han världens bästa pappa och har enligt mitt tycke rätt värderingar.
Givetvis finns det undantag. Typ de som påstår sig tycka si och så men som sen i verkligheten faktiskt ändrar sig. Har människor runt mig som det har hänt. De relationerna har faktiskt tagit slut. Eller där relationen tagit slut och människan blir som förbytt och alla tidigare värderingar blåst bort. Tragiskt men sant. Det verkar vara jävligt vanligt förekommande.
Kommentarer
Postat av: johanna
jag håller helt å hållet med dig! Använda barn som vapen är fegt,. Finns många som skaffar barn av så egoistiska skäl, bara för att ha kontroll över andra! skön du är hjärtat mitt, sånt här som gör att jag älskar dig, du gör mig hel gumman!!!
Svar:
Micsan
Trackback
