Ja det kan man undra. När en del personer beter sig så jävla illa så hälften vore nog. Vad ska man säga eller ännu viktigare vad ska man göra? Jag är ju sån som säger ifrån. I nio fall utav tio i alla fall. Och vid en del tillfällen väljer jag att låta bli.

 

Det är inte bara ska jag säga. De flesta människor blir minst sagt förbannade när man kritiserar dom. Även nära vänner. Men om de blir riktigt arga betyder det ofta att man träffat mitt i prick. Så är det med de flesta. Även mig. Vi försvarar oss givetvis. Konstigt vore det annars. Dock brukar  man tänka efter och ta åt sig och reflekterar över det som sagts,  och sen faktiskt ta kontakt med personen som har exempelvis kritiserat en för att reda ut problemet. Sen finns det som man kan säga till 100000 ggr men det är alltid alla andras fel. Där är det fan lönlöst. 

 

Hur tar jag kritik? Ja det beror på vem som ger den, ju närme personen står mig ju mer förbannad i det första skedet. Just för att jag tycker att de borde förstå mitt sätt att agera på. Sen lugnar jag mig och ber om ursäkt om jag gjort fel. Det tycker jag är viktigt. Att be om ursäkt. Fast man ska givetvis mena det också.

 

Hur är jag på att kritisera någon då? Jo jag tänker både en och två gånger hur jag ska formulera mig så inte jag sårar någon. Är jag å andra sidan redan sårad så bryr jag mig inte alls hur jag säger saker. Är man sårad tänker man inte klart...

 

Ja lite tankar såhär på måndagen.